Äntligen tuttscannad!

5 år av vänta men så plötsligt låg den där. Kallelsen! Äntligen skulle jag få göra mammografi.

När jag fyllde 40 ändrades åldern till 43 och när jag blev det så steg man till 45 men nu så.

I morse var det dags.

Löpandebandprincipen rådde. In i båset, av med kläderna och därefter in i röntgenrummet. En mycket vänlig och vältalig sköterska tog emot. Jag har lågt blodtryck och snabbheten i allt påverkade mig, sen var jag säkert lite spänd också...

Mer om det senare i inlägget.

Hon grabbade tag i mitt ena bröst, förde in det i en apparat och sänkte ner en platta. Jag förväntade mig den omtalade smärtan.

Den kom inte alls.

I stort sett kände jag ingenting:-) Då var det värre att föda barn, eller ha gallsten för den delen:-)

Hur som helst, när tre bilder var tagna gjorde blodtrycket sig påmint och jag fick sätta mig ner med snurrigt huvud en stund.

Det autonoma nervsystemet hade tydligen bestämts sig för att detta var läskigt, här ska svimmas:-)

Nu tillhör det vanligheterna att jag svimmar av och till så de tär inget jag reagerar på. Jag fick lite vatten och därefter kunde sista bilden tas.

Jag är mycket nöjd och glad över att vi kvinnor erbjuds denna fantastiska undersökning. Bröstcancer och allt som den sjukdomen kan föra med sig av sekundärcancer etc är inget att leka med. Min exman har inte haft sin mamma i livet sen han var 8 år pga den styggelsen och flera kvinnor i min omgivning har drabbats och är de facto inte i livet längre.

Resten av dagen lär gå i kylans tecken, utomhus.

Jag håller mig inne med kaffe och en god julklappsbok, i kväll kommer hela fina klanen hem.

:-)