Att nobba självaste....

Att jag är en idrottsnörd är ju knappast någon hemlighet. På mitt jobb har jag en kollega som är min raka motsats när det kommer till nämnda sportande.

Vi är diametrala kan man säga.

Bortsett från det där med idrott är hon en synnerligen trevlig kvinna men idag var jag nästan på väg att revidera den åsikten.

Läs hennes historia och förfasas mina vänner.

På glada 80 talet reste hon som söt tonåring till Ungern på semester. På flyget ramlade det in en hoper snygga unga män. Tonårsradarn noterade självfallet de vackra adonisarna.

Väl framme i Budapest fick min kollega tillsammans med två, i hennes ögon, något äldre herrar sitta i ett rum och vacker vänta på visum.

Föjande konversation utspelade sig:

Kollegan (M) Jaaa ni var ju många som reste tillsammans är ni något lag?

Gentelman (S) Jo det är vi

M: Jaha vilket lag då?

S: IFK Göteborg.

M. Jaahaa Vad gör ni då? Redan här är det tablå frågar ni mig

S: Vi spelar fotboll.

M: Fotboll? Är ni nåt bra då?? (Fatta dom hade ju vunnit UEFA cupen!!!)

S: Jodå det är vi allt. Sen räknar han upp allsvenska och utlandsmeriter för Sveriges kära änglar, vilka var kungar inom fotbollen på 80-talet.

Min kollega var inte ett dugg imponerad så gentlemannen, S, beslutade sig för att få henne intresserad av fotboll. Hon fick två biljetter till matchen mellan IFK Göteborg och Budapest. I änglarna spelade på den tiden Glenn Hysén, Ravelli, Thomas Nilssom mfl. Inte nog med det hon blev även inbjuden att sitta på bänken bredvid S och få spelet förklarat för sig.

Hon struntade i det. Hon var ju på semester. Inte ens de snygga adonisarna i laget fick henne dit!

S?? Vem det var?

Självaste Svennis!

Det är banne mig spöstraff på sånt här!

Förstår ni hur jag kan ha det en torsdag på jobbet!

:-)