Om ert barn befann sig i ett annat land, med en annan vuxen som huvudansvarig hade ni ringt till ert barn då?
Tänkte väl det.
Det gör väl de flesta normalt funtade föräldrar.
Eller hur?
Jag ringde min son, han är inte myndig än, ungefär var tredje dag. Jag ringde även Lasse och kollade att allt var ok, att pengarna räckte och att han hade det bra på alla sätt.
Genom det fick jag veta det där lilla extra, det där roliga och speciella som han inte bloggade om.
För mig är det självklart att ha kontakt, inte för att jag inte litar på honom utan för att jag är hans mamma och jag bryr mig om honom.
Jag har fortfarande föräldraansvaret.
Hans pappa ringde inte en enda gång!!! Trots att han hade Dubai telefonnumret.
Det gör mig djupt besviken och även förvånad.
Hur fan kan man göra så?
Hur tänker man då?
6 kommentarer:
Ooops,..jag hade ringt VARJE dag =),..fast jag är bara i småbarnsåren än. Tycker du gjort HELT rätt som ringt ibland och även haft lite kontakt via blogg (eller vad det nu var?). Man är ju ingen kontrollmorsa bara för det utan man visar ju att man faktiskt bryr sig om vad ens barn gör.
haha jo jag hade ringt men inte varje dag kommandoran är ju i makedonien ofta och vi sms osv har kontakt när hon ärborta!
Hennes pappa skickar eller ringer aldrig , en periof bodde hon bara hos mig även alla helger från nov till feb, han ringde inte en enda jävla gång
Ditt ex verkar inte vara särskilt engagerad. Han får väl skämmas nu när du berättat om honom på bloggen. Om han vet hur man gör, förstås...
När jag var yngre och åkte bort ett par eller flera dagar ringde jag alltid hem och sa att jag var framme. Ibland ringde jag någon/några dagar senare och igen, eller så ringde mina föräldrar dit där jag var. Mina föräldrar brukade också ibland köra mig till kompisar eller om jag tog mig dit själv komma förbi och hämta mig. Visst kunde det ibland kännas lite skämmigt i tonåren, men kände att de brydde sig. Fick faktiskt höra av ett par kompisar några gånger att jag hade sjysta föräldrar som just gjorde det, brydde sig om sina barn. Några gånger körde pappa hem mig och några kompisar från fester eller liknande, han fick aldrig höra något tack och bara EN förälder återgäldade tjänsten.
Vilken fin blogg du har! Ta gärna en titt på min med, om du har tid :)
Hårfin gräns mellan att bry sig om och att lägga sig i för mycket. Före mobiltelefonerna fick åtminstone mina föräldrar nöja sig med enstaka vykort när jag var utomlands.
Nu är det ju bara att ringa. Skönt så!
Skicka en kommentar