Slyngeln spelar vidare. Gammal hederlig punk med ganska så fyndiga texter, om man nu lyckas höra dom genom skrålet.
Jag som trodde att det var vackra dottern som skulle bli rockstjärnan i familjen. Hon med den starka, bedårande rösten.
Men icke sa Nicke.
Resten av veckan kommer uteslutande gå i arbetets tecken. Till på köpet är vareviga kväll inbokad.
Känns det igen?
Ibland tycker jag att livet blir lite väl tradigt faktiskt. Det händer inget mer än jobb, skytte och möten eller träning på kvällen.
Jag gillar att ha något annat att se fram emot. Något som ger energi och piggar upp. Blir livet för likartat ja då ledsnar jag helt enkelt.
Det invanda och vanliga gör mig bara uttråkad.
Nej, några höstdepressioner har jag inte men jag måste nog få göra något annat snart. Något som inte innefattar skytte, fiske eller jobb.
Så är det bara.
Fram tills dess är det bara att kämpa på..
..och glädjas åt en och annan bok samt den nya fantastiska serien The Edge..
Fridens alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar