Och nu över till något helt annat..
Minns ni när katten skickade i väg en inbrottstjuv för några år sedan..
Sedan dess har det ju varit lugnt i min lilla by och mig veterligen är det fortfarande tjuvfritt.
Tror fan bråka med min gaphals:-)
Han är ett rött hår av hin min katt. Fet, dryg och extremt bortskämd. Han går gärna ut genom kattluckan men inte in, även om han numera kan. Det har hänt att han stoppat huvudet in och stått där och gapat ända tills man gett upp och släpat sig ur soffan för att öppna dörren åt honom.
Jamen, har man stoppat in huvudet kan väl släpa in hela kroppen?? Men inte han inte.
Så fort någon kommer hem ska han ha mat. Det spelar ingen roll om han nyss fått en påse, kommer nästa familjemedlem innanför dörren ska han ha en påse till. Och går jag ut i köket för att förbereda middag står han genast nedanför benen på mig och gastar att han vill ha.
Falukorv, makaroner, potatis eller fläskfilé spelar ingen roll. Han anser att han ska smaka och gapar ända tills jag får nog och kastar ut honom helt enkelt.
Det där med Pavlovs hundar fungerar dåligt. Han ger aldrig upp och den klassiska betingningen fungerar uppenbarligen bara på en hund. Katter är opåverkbara. Åtminstone min.
Nu när vi ska flytta till andra sidan av staden så är ju katten ett problem. Han har sitt revir här sedan snart 10 år tillbaka. Han känner alla och går runt i stugorna och småpratar med grannarna, alla är vi hans betjänter.
Men.
Flytta måste han. Det enda teensen har som krav är att Moroten ska med. F.ö är det helt ok att bryta upp deras barndomshem. Men stannar katten så stannar dom.
Dom är så stora mina barn men när det kommer till deras katt så är dom fortfarande små:-)
Och katten, ja han är inte bara dryg och bortskämd han är oerhört älskad med:-)
Av alla, utom mig.
Men så är det oftast jag som torkar spyor, damsuger katthår och slår ihjäl halvdöda möss som han dragit in.
För att inte tala om alla dessa fågelfjädrar som finns överallt när han haft pippipartaj i vardagsrummet.
Risken är väl dock att grannarna får problem med inbrott igen när vi väl kommit på plats norröver.
I Dylta lär det däremot bli lugnt...
4 kommentarer:
Kommer du ihåg när Niklas o jag sov över och han vaknade av att moroten sattsom ett frimärke över hans ansikte?/Rosi
Ja, Tass råkar ut för samma sak ibland:-) Minns även när Fjunet blev rädd för Laisavalp som älskade att hans byxben fladdrade:-)Eller när N var förbannad och satt kvar i bilen en timme extra när ni var på besök:-) Underbara tider! Ha en trevlig resa nu!!! Kram
.....Jag känner igen din katts beteende, min katta är likadan.....
Ibland vill jag slänga ut henne, men precis då den tanken kommer....så spinner hon så fint och stryker sig mot mig...och då smälter jag naturligtvis.
Jag smälter aldrig för min katt:-) Ärligt, jag gör inte det men resten av klanen anser att han är Gud.. Så någon måste ta ner honom på jorden ibland:-) Men aldrig att jag skulle vara elak mot honom, han är ju en familjemedlem på sitt sätt..
Skicka en kommentar