Vänner är inte att förakta.
Gamla som nya, unga som äldre. Fula eller fina. Fattiga eller rika.
Så länge dom bara är där. Vare sig dom behövs eller inte. Oavsett om åren har gått eller om man är på olika platser i livet.
Riktiga vänner finns egentligen alltid kvar.
Jag tillhör dom där som kan säga att jag har riktiga vänner, på så sätt är jag rik.
I kväll fick jag telefonsamtal från en av dom sen förr. En av dom som varit med. Varit med om allt.
Goda stunder, ledsna stunder. Stöttat i hopp och i förtvivlan.
Som kan min historia och som jag växte tillsammans med under många år.
Som var med och formade.
Som verkligen vet.
Såna här telefonsamtal en mörk torsdagskväll, när man suttit på ett möte som aldrig ville ta slut, ger energi.
Man blir liksom bara så glad även om man uppdateras i sorgliga händelser.
Att Slyngeln sen kommer hem och har fått sig och Punkbandet en alldeles egen manager gör ju inte kvällen tråkigare direkt.
Kan morsor rodda tror ni?
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar