2011-02-05

På gränsen..

Jag har växt upp i ett hem där inget sitter fast. Där man inte går omkring och kliar sig i arslet och fundera på HUR man ska göra, utan gör.

Således har det varit ganska så befriande att ha mina föräldrar här ett par timmar. Det mesta som skulle köras bort och sparas är puts väck. Inget gnäll, inget klag, inga utskällningar eller tårar och inget såsande utan allt monterades ner och packades fint in i en kärra för att sparas i ett förråd. Allt tog en timme och under tiden skrattade vi mest.

Nu väntar jag bara på exmannen som ska komma och hämta bokhyllorna..

Mitt humör är på nedåtgående och min stressnivå farligt på gränsen så jag behövde verkligen en stund av lite positiva människor runt mig.

För brakar jag ihop vad tror ni händer då?

2 kommentarer:

Nina "Morgonpigg 3 barnsmamma" sa...

Längesen jag kommentera!! :)

Härligt det är med såna människor, som verkligen har eld i baken. Det händer, man bara tar tag i saker så är det KLÄRT! Här händer tammefan ingenting emellanåt, ser är det oftast jag soom får såna ryck och så händer allt på en gång. Inget mellanläge....

Du, du tar det väl lugnt och är rädd om dig. Inte kul i den där väggen, varit där... HUU!

Kram på dig!

pangis sa...

Hej på dig igen..

Jag är också dålig på att kommentera men jag är inne hos dig med jämna mellanrum:-9

Jag kommer vara rädd om mig, jag lovar. Går det för långt blir jag tvärilsk och då är det stopp!

Kram