Det ska ju vara svårt att flytta en katt, i synnerhet en 10 årig katt som har ett djupt och starkt revir där han bor.
Att flytta den rödhårige och feta Moroten som vår katt heter var väl vårt största bekymmer. Vi inhandlade koppel och halsband, läste på och lånade kattbur.
Dagarna innan flytten var han oerhört stressad, han märkte att något var på gång och katthåren flög likt fjädrar i hela huset.
Söndagen innan flytten var det så dags, med viss oro fick vi in honom i buren och ut i bilen. Nu blir det väsen tänkte vi och såg framför oss en panikslagen katt som förtvivlat försökte klösa sig ur sitt fängelse.
Men icke sa nicke. Den gamle Moroten beklagade sig förvisso med jämna mellanrum men bara KP pratade med honom så höll han sig lugn. Väl framme i huset gick han runt och inspekterade och åt därefter en matbit. Jo ni läser rätt, han åt. Vi har hört om katter som matvägrat i dagar efter en flytt men inte våran. När han ätit tog han sig en tupplur på Tassens säng och därefter satt han på en pall och roade sig med fiskarna i akvariet en timme. Att få provsmaka lite fiskmat bla alger var inte heller helt fel:-)
Nu 3 veckor senare, eller är det 4?, så har han flyttat in med besked. Det blev inga problem och alla våra farhågor kom på skam. Katten stortrivs och har meddelat övriga katter i grannskapet att nu bor jag här, det är min altan, min tomt och mitt revir. Ni göre er icke längre besvär.
Kung Katt Moroten har återtagit sin plats som regent i kattvärlden.
Dem som sa att det skulle vara jobbigt att flytta en katt har aldrig stött på min:-)
Men så är han ingen vanligt katt heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar