2011-03-03

Det var det som sagt..

Det mesta har varit bra med den här ihopflyttningen. Ett hem att hantera och alla saker i samma hus. Katten och ungarna trivs, vi har fått nyrenoverat och inhandlat en hel del nya fina möbler.

Vi är två som delar på vuxenbördan med stdäning, handling och annat trams man inte kommer undan och bankkontot ska vi inte tala om.

Men.

Sonm alltid finns det smolk i bägaren och mitt smolk är resvägen till jobbet. Fy för den lede att behöva ha mer än dubbelt så långt till jobbet varje dag.

Jag har pendlat i hela mitt vuxna liv och det står mig rätt upp i halsen ända från tårna..

Jag som svor på att få närmre resväg när jag slutade arbeta i obygden och bytte till mitt nuvarande..

Och här sitter jag nu..

Nu jobbar jag inte i obygden..

Nu bor jag där och har längre till jobbet än någonsin förr..

Shit happens folks..

5 kommentarer:

epsilon sa...

jag hoppas att du tar det lugnt på vägen. Jobbigt att pendla men man hinner ju tänka en del och komma på smarta idéer.

pangis sa...

Jaf örvisso men det är en tuff och trist väg att resa..

Lennart sa...

Jag har pendlat långa vägar till jobbet ibland. Vissa gånger åkte jag i ottan och kom hem riktigt sent på kvällen. Till ett jobb tog det två timmar att åka. Nu tar det tjugo minuter med spårvagnen. Det gillar jag.

Anonym sa...

Pröva med ljudböcker för att förgylla resan?

Eskortflickan sa...

Var det jag som skrev..