En ung tjejs tårar

Olika falla ödets lott och olika startar vi ett nytt år. Vissa av oss i glädje och lycka, andra i liklgiltighet och några i sorg, smärta eller tårar.

Nyårsdagen gick KP och jag runt i Lindvallen och myste när vi inte orkade åka mer. I backen hade vi hittat en stackars Dansk kvinna som fick starta sitt år i väntan på en pulka som skulle ta henne ner från fjället med ett brutet knä.

Vi fikade i den nyöppnade gallerian och bakom oss satt en ung flicka och pratade i mobilen och grät så svårt. Nyårsnatten hade inte varit rolig men nu hade hon bestämt sig. Hon ville inte mer, hon hade försökt så många gånger, hon lämnade sin pojkvän där och då med tårarna rinnande men med beslutsamhet i rösten. Nog är nog.

Jag ville så gärna gå fram till henne, trösta och säga henne att även om livet för stunden ter sig hopplöst nattsvart och man aldrig mer tror att man ska kunna känna glädje så kommer det alltid en dag när det vänder. När det mörka ljusnar och goda nyheter eller händelser drabbar oss. Tider när vi ler igen.

Lika lite som vi kan värja oss från sorgen kan vi komma undan glädjen.

Jag hoppas att den unga söta tjejen nästa år sitter och ler lyckligt mot någon som har vett att inse vad som är värt att behålla och satsa på.