Folk får ju självklart göra som dom vill men personligen är jag ingen älskare av dessa vita, avskalade, designhem.
Jag körde vitt på 80-talet, det och rosa.
Själv tycker jag om varma jordfärger, trä och mängder av ljuslyktor.
Det ska synas att man lever i ett hem och inte i en utställningslokal.
Tanken på att ha svart/vita tapeter är just svart/vit.
Men som sagt, smaken är som baken och hur andra vill ha det lägger jag mig inte i.
Hur som helst i dessa "säljahusettider" så måste min personliga touch skalas bort. Allt i huset ska vara rent med tomma ytor. Så att den eventuelle köparen ska kunna se huset med sina ögon. De ska inte köpa mitt hem utan sitt hus.
Jag förstår det, absolut, men det innebär att jag, långt innan mitt hus är sålt, tvingas ge upp mitt hem.
Mina bilder på barnen läggs i malpåse och mina dukar och personliga små tomtar och grisar städas bort.
Det blir kalt, dystert, ohemtrevligt och jävligt städat.
Jag kanske inte kommer våndas så mycket över försäljningen ändå när det kommer till kritan.
För här skulle jag ju inte orka bo..
4 kommentarer:
Du släcker ett hem men tänder ett nytt som kommer lysa varmare än det förra när du bott in dig.
Lycka till!
Tack LJ, du har rätt
Jag brukar titta på bostäder till salu i mitt område ibland och slås av tanken, "Det ser likadant ut hos alla", samma möblering och upplägg. Stelt och sterilt. En jobbarkompis skulle sälja sin bostad, mäklaren hade med sig ett par handdukar av ett speciellt innemärke, sa häng upp de här i badrummet och köket så höjs buden snabbt. Hoppas nu att det går bra med ditt hussäljande och ihopflyttande.
Det som är mysigt, personligt och hemtrevligt går ju inte hem på bild. Undrar var folk gör av sina grejer under visningarna. Hyr extra förråd kanske för skåpen gluttar man väl i. Hörde om en familj som fick ta med smutstvätt och mikrovågsugnen i bilen de dagar det var visning.
Skicka en kommentar