Jag brukar inte klaga på mitt jobb och det ska jag inte göra nu heller.
Men.
Jag är lite bekymrad och det tänker jag sätta ner på pränt.
Man minskar och drar ner på våra tjänster och många i min närhet balanserar på gränsen. Jag ser sjukdomssymptomen och en del har helt enkelt kastat in handduken.
Kunniga kollegor väljer att ta ut pension tidigare än de behöver för de orkar inte längre. Någon får byta tjänst.
Likt "10 små negerpojkar" ser vi ut idag.
För.
Ingen ersätt.
Kvar blir jag.
Den ena tjänsteprocenten efter den andra läggs på mig och jag räknade ut i går att jag nu de facto är uppe i 170%.
Visst kan man säga byt jobb, och visst kan jag börja söka mig nya tjänster. Men jag trivs med mycket och jag tror min chef, som är i samma situation, behöver den lilla kompetens som finns kvar.
Som stöd och hjälp. Han försöker verkligen men han jobbar ständigt i motvind.
I går kväll funderade jag på att kontakta facket. Problemet är att vår företrädare har liknande tjänst som jag och är delvis i samma situation.
Det finns liksom ingen bra utväg, ingen bra lösning mer än att kasta in handduken då, men till det är jag allt för envis.
Så.
Jag tar en dag i taget men tänker absolut inte riskera min hälsa. Hellre lever jag på existensminimum och KP:-)
Fram tills det kavlar jag upp ärmarna och ser fram emot helgerna.
Likt en robot..
5 kommentarer:
Hoppas att ni inte går in den berömda väggen. Hur länge kan man bara lägga mer arbete på var och en tro? Ta väl vara på er, både du och din chef. Ingen kommer att tacka er den dag ni jobbat ihjäl er.
Det värsta är ju att det där syndromet finns på så många fler arbetsplatser runt om i landet.
Ja det verkar inte bättre.. Man kan inte köra slut på folk bara för att spara pengar..
Kommun/stat/landsting sparar inte på pengar, utan lägger de på "saker" vi inte gjort tidigare och samhället har förändrats i och med detta. Vi får lära oss leva med dessa förändringar om inget görs. Vad vi kan göra vill jag inte gå in på här, för jag tror inte på DEN förändringen, men blir ändå orolig./M
Nu är vi ett litet utbildningsförbund så vi konkurrerar inte med övriga kommunala verksamheter. Jag kan def förstå¨att man måste omstrukturera och även spara eller ibland satsa på annat. I takt med att elevunderlagen minskar måste även vår verksamheten krympa. Jag förstår det absolut. Problemet här är att vi krympt lite för tidigt..
Skicka en kommentar