Nummer 2. Min första kärlek.

Inlägg två i den Pangiska julkalendern ska behandla min första kärlek.

Efter att ha rannsakat mitt minne så kan jag konstatera att min allra första kärlek, bortsett från mor och far, var Pekka och kärleken var besvarad.

Vi camperade en sommar Pekka och jag. Hans andra tjej Lisa hängde också med hela tiden så det var ett äkta "Menage at trois".

Han var fin Pekka, mjuk, varm men lätt oberäknelig. Han var något yngre än mig men inte mycket. Tyvärr hade vi svårt att förstå varandra och åtskilliga var gångerna när jag i ren frustration skrek och stampade med foten i marken. Jag ville ju så gärna att han skulle förstå men han var inte kapabel till det.

Jag tror att han och Lisa förstod varandra bättre.

Förståelse eller inte så hängde vi ihop hela tiden, dag efter dag. Dit de ena gick, gick de andra. Jag, Pekka och Lisa. Jag har ett kort på oss alla tre där Lisa och Pekka står tätt ihop bakom mig och jag ser lätt surmulen ut. Inte så konstigt kanske eftersom min mor står i närheten och stör:-) Hon skulle alltid lägga sig i.

När sommaren var slut tvingades våra vägar åt skilda håll. Jag skulle följa min familj och Pekka, ja han gick ett grymmare öde till mötes.

Slakt.

Pekka, var ett lamm, mitt allra första och troligen enda egna lamm och jag var 1,5 år.

Även om jag var så liten och har fått det mesta berättat för mig så finns det minnesfragment av Pekka och Lisa så nog var det kärlek alltid.

Inte nog med det.

Min dotter är delvis uppkallade efter Lisa och än idag så är jag mycket förtjust i får och lamm. Jag har dom på tavlor, handdukar och handvärmare.

Minnet av min första kärlek lever.