Jamen faan vad det ska krångla ibland!

Men va faaaaan!! Här skriver jag det längsta strålande inlägget om hur jag tjatat sen Buppen gick i åk 5 för att hans dyslexi skulle utredas. Jag skriver hur stolt jag är över alla kurser han får MVG i nu. Hur det ena toppbetyget efter det andra ramlar in.

Jag skriver och tipsar er föräldrar som har barn med liknande problem att ni inte ska ge upp, att det är värt alla griniga, gnälliga utvecklingssamtal. Allt tjat och alla krav man måste ställa. Att man ska fortsätt att lita på sin intuition som förälder när man ser att ens barn inte utvecklas i språket och läs, skrivinlärningen.

Jag skriver om hur glad jag är över min standardmedalj i B. Dom är f-n inte lätta att få. Då måste man skjuta bra.

Sen när hela långa inlägget är klart, redigerat och rättat (eders Pangbrud har inte dyslexi men hon slinter med fingrarna ibland) ja då raderas hela jävla skiten.

Jag blir ursinnig på sånt! Jag avskyr krångel!

Så istället för ett intelligent och intellektuellt, klockt inlägg serveras ni ett inlägg bestående av svordomar och en frustrerat ilskint Pangbrud..

Kan va kul det med som omväxling:-)