Här har man sovmorgon minsann. Ska tillbringa hela dagen på universitetet och delta i en debatt och ett seminarium kring framtidens gymnsaieskola. Urtrist för många högaktuellt och intressant för mig, både yrkesmässigt och privat.
Filmen ja, jo det var väl en naiv, söt och banal liten historia som inte gjorde något större väsen av sig. Trots att den handlar om sorg och död var den inte särskilt sorglig.. där misslyckades dom. Den var inte tillräckligt dålig för att ge mig kramp men inte heller tillräckligt bra så att jag orkade se den i dess helhet. Vissa partier snabbspelade jag helt enkelt. Jag är fullkomligt övertygad att man har tagit en bra bok (ej läst) och gjort en usel film. Misslyckats med att få fram bokens budskap. Det händer alldeles för ofta. Visst har jag rätt? Man har missat att gå ner på djupet av hennes förlust. Jag jämför lite med suveräna Ghost (minns ni den) där filmskaparna lyckades förmedla saknaden och sorgen och den döde makens närvaro på ett mycket fint och varmt vis och då känns den här filmen väldigt platt.
Lite tonårsbanal helt enkelt:-) Men söt på sitt vis.
Snygga karlar och vackra irländska vyer fanns det ju och ett annat plus var att den var helt i avsaknad av biljakter något som annars karaktäriserar alla amerikanska filmer. Vissa scener var lite småroliga och vissa gav mig en varm känsla. Jag var aldrig helt irriterad utan bara "ja ja nu snabbspelar vi det här tramset". Min dotter med kompisar gillar den skarpt kan jag tillägga, tonårsbanal som sagt:-)
MEN Lisa Kudrow var en stor besvikelse i sina larviga försök att spela en dålig kopia av Phoebe från vänner, skäms Lisa du borde kunna bättre än så!
MEN 2 Dessa läppar! Jag avskyr dessa pinnsmala, kotiga och kantiga kvinnor som fått opererat in nya bröst i form av bowlingklot och sen skapat sig läppar som mest likanar något man får i ansiktet efter att man har blivit sparkad av en häst, eller ko! Hela filmen satt jag och glodde på huvudrollsinnehavarens läppar och jättetänder. Det riktigt kröp i mig. Denna absurt stora mun till detta lilla kantiga, anorektiska ansikte som förlorat hakpartiet. Det är groteskt fult! Vem har fått för sig att det finns något snyggt i att se ut så där? Var kommer detta "Invasion från Mars" ideal ifrån?
Trots allt så efterlämnade filmen en varm känsla i mig. Ni vet en känsla av att hur j-gt livet än kan tyckas vara så löser det sig alltid. Den livsfilosofin anammade jag för många år sen och än har den inte svikit mig.
6 kommentarer:
Jag tror tjejen läser den där boken just nu men de flesta verkar (som vanligt) tycka boken är klart bättre än filmen vad jag har hört.
Ja det där med att förstora läpparna. Ja, vill man göra som linda rosing, Perelli med flera och operera sig så att man går från att vara en snygg tjej till transa så .... förstår inte heller grejen...Är man inte född med Angelina Jolie-läppar får man helt enkelt acceptera att det inte är så djävla viktigt
Jag har ingen överläpp och gillar min mun ändå. Förstår inte det plastiga idealet. Dom måste ju tappa bort sig själva på vägen.
boken är absolut bättre !!
Jo kommandoran kan åka ensam typ vart som helst, men alla jobbar ju, min kusin jobbar där kan hon följa med men inte kanske varje dag ;)
Mormor tänkte jag kunne ta ledig ettersom hon frågade i midsommar om det passade att hon kom,men det gick visst inte ...
Ja, boken är bra (Har inte sett filmen). Lyssnade på den som ljudbok med Tuva Novotny som uppläsare. Kan helt klart rekommenderas!
Jag då... som bara har EN överläpp, hur bli det då???
Miamedbaraenöverläpp
Finns det dom som har två överläppar??????????????
Skicka en kommentar