Ta er tid mina vänner och gå in på min bloggisväns Niinis blogg, ni har länken till höger, skrolla ner till hennes inlägg om anorexi. Läs och begrunda!
Ett inlägg om något som är mycket angeläget. För dagens modeindustri påverkar våra barn, våra söner och döttrar.
Min dotter har en klasskompis med anorexi, jag har genom åren mött elever med sjukdomen och jag har en vän vars son drabbades.
Jag ska inte gå in närmre på mina erfarenheter kring sjukdomen för Niinis inlägg är så bra skrivet att det täcker allt!
Tack Nina för det inlägget!
13 kommentarer:
Men oj Pangis!! TACK SÅ MYCKET!! Självklart är det okej....
Ja det är en mycket hemsk sjukdom, våra unga tjejer som ska behöva genomlida detta helvete...allt för att vara "till lags" och som "man ska se ut"....
KRAMAR
Visst är det en sjuk värld, vi lever i! Och det är bra att det uppmärksammas! Tack Niinisen!
Min son hade en klasskompis som blev sjuk i anorexi i 2:an!?!?
Min syster har bullimi och anorexi i en salig röra.. Det är en sjukdom som tär på alla i en familj!
Pok
Ha en härlig helg snyggingar!
Mallaharetkonstigtaggtillanorexipatienterbralla
Bli sjuk redan i åk 2!!! Oj! Kram
Jo, visst är det läskigt...
MEN inte konstigt... hur barnens undermedvetna blir programmerat med att det är fint att vara smal....
Nu vill jag inte på nåt sätt vara "dum" PAngis... men bara titta på ditt föregående inlagg... tjho... överlycklig över en medicin som tog bort matlusten och fick bort kilon...... som inte alls egentligen är nån form av fetma på dig....
Bara som exempel.....
Min mor älskar att nån i släkten blir sjuk... för det finns ju en fördel... Dom gick säkert ner nåt kilo... snacka om att jag har nån form av skada med mig i mitt undermedvetna... det kan jag lova...
Just att inte duga osv osv.. pga av mina X-tra kilon...
Men men, det är en annan sak!
Puss påer
Miamedstorarumpan
Jamen j-lar Mia du har ju rätt.. det tänkte inte jag på. Jag skrev det inlägget i ett anfall av humor och ironi. Jag är som en veckotidning.. ena reportaget handlar om bantning andra om sjuka ideal.. sorry!
Jag har definitivt kolhydratbrist
År 1959: Min far har just dött. Min mor RASADE i humör, livsmotivation och VIKT.
Den riktigt feta väninnan kommenterar: "Man kanske skulle skaffa sig en stor sorg...?"
Stina.. vad kan man säga... Fruktansvärd kommentar! Hopaps du inte läste mitt på samma vis för då skäms jag.
Jo, det är en fruktansvärd kommentar. Framför allt då, när den sades till min mor.
Varför kom jag då att associera till den efter att ha läst din blogg?
Förmodligen väckte den just kopplingen mellan något som i sig är negativt, dvs sjukdom/död och det som vi i västvärldskulturen ser som något positivt, viktnedgång.
Jag såg alla :-) i ditt inlägg och förstod att det var med glimten i ögat, men ändå kom associationen...
Stina.. jo det blir ju så.. man läser något och bär något inom en själv som man associerar till. Skrivaren vet aldrig vad läsaren har för bakgrund. Jag skulle aldrig skriva något som jag vet skulle såra, eller skada männsikor jag känner och som jag därigenom vet bakgrunden om.
Men jag skulle aldrig fälla en sån kommentar till någon som din mammas vänninna gjorde. Jag tycker anoreci och mycket annat i världen är bedrövligt och ser med stort allvar på det..
Jag tycker även det är skönt att inom självironins ramar få skratta lite åt min verkligeht.. Det är den jag relaterar till.
Men som sagt, de här två inläggen bredvid varandra..det blev lite tokigt. Nu över till något helt annat, barns underbara syn på verkligheten.
Trevlig helg stina
Detta är väl kommunikationens dilemma i ett nötskal: Sändare och mottagare har så olika bakgrunder. Det som verkligen ÄR en helt oskyldig kommentar, kan bli ett riktigt slag i ansiktet på den som hör den. och det blir så lätt missförstånd/konflikt.
Så ICKE i detta fall!
Men det har givetvis hänt mig ett antal gånger, både som sändare och mottagare...Det är OK när man kan tala om det, men en del klarar aldrig av att reda ut hur tokigt det blivit, och det är sorgligt.
Trevlig helg själv!
(Jag lär inte få upprepa förra helgens oväntade höjdpunkt...vi såg vargen uppe i närheten av sjön Tunntappen...MYCKET mäktigt!)
Sås ant som det är sagt Stina, du är klok som en bok.
Såg ni varg!! Wow! Min KP och lilla Tass var och fiskade någonstans runt kilsbergen för ett tag sen och hörde dom yla.. det var mäktigt, men att se en varg i frihet måste varit fantastiskt!
mamma, hon har inte alls anorexi, hon vara bara nära, det är en i min paralell klass som har det..
Man blir nog aldrig 100% frisk, men man blir bättre :) (iaf bättre på att hantera det...)
Skicka en kommentar