Lite vänlighet har ingen dött av

Jag fick en sån rar kommentar av min vän V för ett tag sedan. Hon skrev att jag var så generös med att lämna komplimanger. Jag är väldigt noga med att tala om när något är bra. Jag tror på det. Oftast har människor en förmåga att "klaga" eller snabbt meddela vad som är fel, fult eller oanständigt. Är något bra, vackert eller komplett håller man tyst. Varför? Är det inte bättre att tala om att någon har skrivit fint, är vacker, har något snyggt nytt på sig, fin i håret, gjort något bra, ja listan kan ju göras oändlig. Jag försöker verkligen att tala om när något är positivt och när jag gör det så menar jag det verkligen. Fjäsk är inget för mig. Är det något som är helgalet så talar jag ju självfallet om det med men bara om det finns fog för det. Eller om jag i något raseriutbrott häver ur mig massa dumheter. Då krälar jag i stoftet efteråt:-) Jag är nog ganska rak och kan uppfattas som tuff men samtidigt snäll. Men att bara klaga för klagandets skull har jag svårt att begripa mig på. Beror sånt på svartsjuka eller låg självkänsla månne?

Jag tror på vänlighet, det kostar så lite att uppmärksamma en annan människa, att stärka dennes självkänsla och göra någon glad. Man får så oerhört mycket tillbaka. Jag har sällan problem med att vara glad för en annan människas skull. Alla har sitt och om solen lyser på en person för ett kort ögonblick skull ja då tänker i allafall inte jag grämas. För vem vinner på att inte glädja andra? Ett vänligt ord från någon och hela dagen känns ju gladare. Även om det regnar och barnen inte har kommit hem;-)

Nu lyckas jag inte alltid leva som jag lär, jag är ju mänsklig men jag försöker verkligen. Det är min livsfilosofi. Den som önskar får gärna kopiera den.